Att säga farväl är att dö en smula inombords.

Avsked är en naturlig del av livet. Av diverse skäl, men man vänjer sig aldrig. Vissa skyddar sig genom att distansiera sig, andra slänger sig i armarna på affektionens centrum en sista gång.

Men det kommer ibland plötsligt. Avskedet. Jag har blivit tagen på sängen av ödet än en gång.

Trots att det har gått mer än tre veckor är varje dag en kamp. Vi pratar inte om det, jag får istället stick av längtan då och då. Jag pratar om... min mössa. Den röda. Som jag bar varje dag, inte på mig, inte med mig, utan den jag uppbars av.

Mössan och jag har varit med om mycket här. Akutbesök, bergsbestigning och absinthävning.
Nu är det bara jag kvar. Men jag hoppas att mössan har hittat ett nytt hem, det gör iallafall sorgen lättare att bära med sig.

Den sågs senast på La Rosa Negra efter 16 mojitos och 3 öl för vårt sällskap. Jag har inte vågat ringa dem än. Skammen, sorgen, rädslan att någon i baren bär den i detta nu.

Om någon ser en likadan på Carlings i Stockholm, köp en först, säg till mig sen. Du får pengar, landägor, ligga. Vad som helst. 

Jag hade en likadan tidigare. Eller, flera. Jag fick en snodd på en trashig fest på Söder och sprang till alla Carlings i stockholm och köpte de tre som var kvar. min vän David fick en. Jag har mist min sista.

Au revoir, monsieur Mössa.

Din vän.
Johan.

En skam för Sverige

Ja här kommer ett inlägg om puckot som sprängde sig själv i centrala Stockholm. Jag vet att ni verkligen har saknat ett. Men jag har inte riktigt blivit så tagen av hela historien förrän i morse när jag läste igenom dagens dn.se och insåg att folk verkar ju verkligen bry sig om det som hände. Jag började öga igenom en artikel och då slog mig tragedin med full kraft. Det  här är ju inte okey. Det är här en nationell tragedi och bör tas med största allvar. Detta är inte bara en attack mot svenska medborgare utan det är även en attack mot den svenska självbilden. Kommer det någonsin bli likadant som det var innan, kommer den svenska staten och folket någonsin hämta sig från denna tragedi? Kommer Sverige image som det oskyldiga landet någon gång återkomma?


Jag ser mig som en upplyst, välutbildad och en god medborgare, en produkt av den svenska välfärdsstaten. Det är nog därför detta gör så ont när jag läser om vad som har hänt. Det som har hänt är inte bara en förolämpning mot oss utan mot hela den svenska staten och framför allt dess utbildningsväsen! Hur ska jag nu kunna titta mina vänner från övriga världen i ögonen? Hur jag kunna säga att jag kommer ifrån Sverige utan att skämmas? Allt de kommer att tänka när jag säger att jag är från Sverige är "Just det, landet som har producerat världens sämsta självmordsbombare." Kom igen! Hur svårt kan det vara att göra en bomb som fungerar? Hur svårt kan det vara ta kål på några människor på en proppfull Drottninggatan? Vad lär ni er egentligen i skolan nu för tiden och vad lär ni er på det där Al Qaida lägren? Jag skäms för dig, mina vänner skäms för mig, Sverige skäms för alla.

Irakie: Tjenare! Jag heter Barham, trevligt att träffas.

Jag: Verkligen, verkligen! Jag heter Sebastian, hur är läget?

I: Jo det är lugna puckar, du Sebastian vart kommer du ifrån?

J: Sverige...

I: Sverige säger du? Verkligen? Hahahaha... jag hörde om kille som sprängde sig själv. Kom igen. Jag menar, min bror, salig vare hans själ, tog iaf med sig 58 pers in i himlen. Så jobbar en riktigt självmordsbombare!

J: mm ehhh ja... jo... jag..

I: Jag menar vad gör ni i skolan egentligen? Hahaha inte en enda jävel. Stackars sate!

J: Jo han kanske det kanske fattades några hästar i stallet där, soppkorgen var bara halvfull, så att säga...

I: Va?

J: Ehh han var väl inte helt klar i huvudet!

I: Ge fan att snacka skit om min kusin! 

Det jag vill säga är nedrigt Tamouir Abdulwahabs, du är död för mig. Lycka till att komma in i himlen. Jävla pucko. 


/ sebastian

Vart är jag någonstans?

Det finns få saker som jag avskyr här i världen men en av dem är frågan vart vi är någonstans, vart är vi på väg? Om jag konfronteras med denna fråga så får jag kalla kårar som rasar längs min rygg, jag drabbas av panik, jag vill börja gråta, jag vill börja slå okontrollerat runt mig men främst så känns det som om jag blir förödmjukad både fysiskt och psykiskt. Jag har under min tid som en medveten människa grundat på varför jag upplever de här känslorna inför en så enkel fråga. Hur kan en sådan upplyst, utbildad och annars välfungerande individ som undertecknad bära på en sådan frukant inför en fråga som hon borde veta svaret på?

Vem är jag, vart är jag och vart är jag på väg?

Jag tror att det primärt beror på att jag aldrig har koll på var jag är eller vart jag är på väg. Jag drar mig i det längsta att göra denna bestämning, för när man väl vet var man är så kan man inte vara var som helst längre. Jag är där jag är och det kommer jag inte bort ifrån. Det tar bort lite av äventyret och det kräver att jag blir tvungen att lämna mina dagdrömmar. Varje gång jag får frågan vart vi är på väg så blir jag påmind om ovilja att bestämma min exakta position och mål.

Jag ser mig själv stående i en korsning vilsen och försöka välja rätt väg, ibland har jag tur och väljer rätt väg, ibland sladdar jag in på fel. Då slutar det oftast med att jag får ångra det. För om man inte vet var man är och inte har en aning vart man är på väg så brukar det resultera ett tillbakadragande till den närmaste fasta punkt, om man konfronteras med att man är vilse och det blir man förr eller senare. Hur dessa tillbakadragningar ter sig skiftar varje gång, beroende på miljö och hur långt man egentligen är ute och cyklar. Det värsta är att ju längre man är ute och cyklar desto fler vägval måste jag göra och varje steg jag tar så ökar risken att frågan kommer. Detta är en del av skräcken men detta är även en del av charmen med att cykla det är det som är äventyret.

Så vart säger ni, var befinner vi oss egentligen och vart är vi på väg?

/ sebastian

Satir

Jag har ett problem, jag vill skriva satir. Inte sådant halv framtvingat skräp som jag har publicerat här. till exempel; 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Utan riktigt bra satir. Satir som får folk att skratta samtidigt som de får sig en tankeställare. Det är här någonstans som jag tror att problemet ligger. Jag bryr mig för lite om saker i allmänhet för att ge folk en tankeställare. Min värld skakas sällan om tillräckligt hårt för att jag ska ge mig ut på ett korståg mot det onda. Jag rycker hellre på axlarna, fäller någon dräpande politiskt inkorrekt kommentar och lämnar saken därhän.

Jag behöver något som engagerar mig, jag behöver en orättvisa som jag ska rätta till, jag behöver bli en stor saks förkämpe! Men jag har ingen vad som är fel med världen och vad som är värt att kämpa för. Vad engagerar er, vad får er att gräva upp stridsyxan och bygga barrikader på gatorna?

Ge mig ett ämne som jag brinner för så ger jag er en plats bredvid mig på barrikaderna när väl revolutionen kommer!

Nu blir vi odödliga.

/ sebastian

Nedrigt DN

Lite väl magstarkt av DN att driva med Dawit på det där sättet, tycker ni inte? Jag säger håll ut Dawit det finns fortfarande andra utvägar!

/ sebastian

Mjuktuff and Faxfilms in a hurry. Men ganska långsamt.

FaxFilms Produktion gästbloggar och vill meddela att:

* 05:30-shoten är avgörande för din flygresa.

* En produktionsmedlem pumpade bra i två nätter

* Furius Baco är så snabb som den ser ut. Fast lite snabbare.

* Förfesta gärna med Absinth. Fem gröna djävular av fyra möjliga. Och två till. Och sen en.

* Dani Alves kör Bentley. Messi kan inte köra bil alls.

* Vi faxar hellre ute. Fast gärna inne.

* Om du raggar på svartklubb med avsikt, ge rätt telefonnummer (note to self).

* Man inte ska äta blommor. Särskilt om du inte har betalat för dem.

* Om du får kork i vinet, skit i det. Be om bröd istället. Som du inte äter. Fast får betala för. 

* 16 mojitos till maten är en bra grundning. Eller ja. 

* Monica Lewinsky är en real trooper.

* Det är svårt att faxa utan papper. Men det går bra. 

* Det är klart bättre att skicka ett sms än att få ett sms skickat till sig. Beroende på. 

* Dra inte ett skämt till någon utan blåskontroll. Man köper inte underkläder på kinesbasaren. Där köper man bubbelplast. 

* Dulee är bara missförstådd. Eller inte alls. 

* Dragon Khan är bättre än Barbara Streisand. Fast de är bäst tillsammans. 

* Sover man med skorna på kommer man upp tidigare. Om man inte behöver duscha. 

* Om Stampida säger sväng. Gör det. Fast det är fel.

* Vi hittade Furius Baco. Fast sen hittade vi honom inte.

Produktionen sammanfattar:
Viva España!

/Kollektivet framför allt.

Tungtvistare och kväljningar

Vi hamnade på en gata som är svår att uttala. Sedan hamnade vi på en annan gata som var svår att uttala för Liivi. Vi blev tvingade att titta på 2grils1cup till första middagen, världsklass! Sedan trodde Liivi att hon skulle äta något smörgåsliknande men fick bläckfisk istället. Sedan fick Liivi uppleva att Hola fungerar i många lägen! !Hola! Selvi gillade att prata kursivt, huvudet på sned. En kväll lagade vi entrecote till alla, mycket gott. Sedan drack vi sangria, massa sangria. Glömde väga grönsakerna i affären och köpte tre kilo potatis.


Casa de sueco var två tummar upp. Hola!


/Selvi & Liivi

En djupdykning i det mänskliga psyket

När jag tittar tillbaka på tiden som har förflutit sedan jag stolt gick av det nyss ankomna planet och möttes av den spanska sommarens hettan, så inser hur mycket tid jag har spenderat utomhus, speciellt på ett torg. Vi har druckit kaffe, druckit öl, ätit middag och lunch och fram för allt väntat på människor. Vi har nämligen anpassat oss onaturligt snabbt till den spanska tidssynen. Detta är inte så konstigt med tanke på att vi alla tre har blivit akademiskt uppfostrade på den kungliga tekniska högskolan där den akademiska kvarten är inte bara lag utan den är den gudomliga ordningen. 


Hur sysselsätter jag då mitt rastlösa sinne när jag väl står och väntar på någon? Jo, jag inspekterar mina medmänniskor. Jag synar dem i sömmarna, jag dömer dem utifrån det jag ser och placerar bekvämt dem i ett fack utan att på något sätt känna någon antydan till det moraliska dilemmat. Men framför allt så fantiserar jag om vilka de är och vart de är på väg. Detta har resulterat i ett väldigt konstiga och inte särskilt troliga teorier som aldrig bör publiceras, särskilt inte i ett forum som detta som baseras på vetenskap och håller sanningen framför allt!


Men helt plötslig så händer det, jag står på Plaza Espanya och dagdrömmer.  Förbi mig går en grupp av damer, då faller myntet ner och sanningen skiner mig i ansiktet lika starkt som om en stjärna av icke förnimbar storlek skulle ha störtat och kraschat ner mitt framför mig. Denna sanning som är så stor så att kalla den världsomvälvande känns lite i underkant. Jag har valt att kalla den för damifiersingsteorin och jag ska ägna de resterande raderna av detta inlägg till att försöka förklara dess storhet för er.


Tänk en godtycklig dam, låt oss säga Mona Sahlin, hon är ju ändå i ropet just nu, ser ni henne framför er? Gott. Tänk nu på Maud Olofsson, Gudrun Schyman, tänk på alla i Pantertanter och tänk på den gamla bondbruden Judi Dench. Vad har de gemensamt? För att göra det ännu mer tydligt så pröva att tänka på Helena af Sandeberg, Angelina Jolie, Prinsessan Madeleine. Ser ni vad dessa kvinnor har gemensamt med varandra och hur de skiljer sig från damerna ovan?


Kan det vara så att när en kvinna har uppnått den aktningsvärda mentala insikten att hon inte längre är en ung kvinna längre, utan att hon börjar sakta som säker förvandlas till en dam, så kommer hon börja klippa sitt hår kortare och kortare. Finns det en omedveten vilja hos det kvinnliga könet att signalera till omvärlden att hon har nått ett nytt stadium i sitt vuxna liv. Kan det vara ett tecken som har hängt kvar sen urminnes tider, kan den omedvetna viljan att frisera sig att hon inte är lika fruktsam länge och därför inte bör bli uppvaktad på samma sätt som hennes yngre systrar. Jag har ingen aning varför men det är intressant att spekulera. Jag vill även påpeka att jag inte lägger någon som helst värdering i detta men jag anser att det är ett anmärkningsvärt samband. 


Jag vet att ni är skeptiska, jag vet att det låter konstigt men tänk på det. Titta er runt, hälsa på er mormödrar och se för er själva. Sanningen ska göra er fria!




Som ett sista bevis:

Pippi ung

Pippi gammal

I rest my case.


/ sebastian

Mjuktuff av naturen.

Att leva i en annan del av världen innebär en stadig ström av nya intryck och sevärdheter. Ibland måste man stanna upp och se det lilla i vardagen. Ibland måste man fånga grannens husdjur och låsa in det tills grannen slutar anmäla en till grannskapsnämnden. Ibland beger man sig ut och spanar in vad naturen har att erbjuda.




Pax Gaia / Johan.

Finding roommate Brohan

När flyttade in i vår lägenhet här i Barcelona så var vi rörande överens om att vi var tre som skulle dela på den. Men ju längre tiden har gått så har det börjat utkristaliserat sig ett mönster, eller utkristaliserat är fel ord. Ett bättre ord skulle var utdimmat sig ett mönster. Vår starka trio har gått från att vara de tre musketörerna till att bli jultomten, Rudolf och killen som klipper jultomtens skägg. Treenigheten är bruten och kvar står ett förvirrat par som knappt har hunnit förstå vad som har hänt medan han är borta, långt borta från våra värmande blickar och hjärtliga skämt, borta för alltid verkar det som. Borta, allt han har lämnat oss är en tomhet som bara växer och växer.

Kom hem Johan! Vi saknar dig, kan inte allt bara bli som förut igen? Snälla kom hem...



--------UPDATE---------
Johan är hemma nu och allt är bra igen. Han spenderade helgen med hans familj som var på besök. Han hade inte blivit en slav under heroinet som vi fruktade. Jag upprepar, Johan har INTE blivit en heroinist. Trots vad jag kan ha påstått, flertalet gånger.

/ sebastian

Symtom, en diagnos och en medicin

Symtom:

H som i handling, f som i förlamning loj som om det vore ens egen begravning.
Ligger man och synar fläckarna i taket eller möjligtvis resterna av det stinkande vraket
av sin vämjeliga lekamen. Den första gamen har redan tagit plats på fönsterramen.
Så jag vänder mig på sidan, det är det allt jag förmår och kollar in väggen från min sunkiga bår.

Och sen när sommar kommer med solig väder så ligger man ändå med flottiga kläder
i soffan och tänker ett gäng på att man kanske skulle ta att ut en sväng
men medan man funderar på vart man ska gå glider man fram till TVn och knäpper på.
Fastnar i en rulle med laddad intrig och dåsar till för att sedan väckas av myrornas krig.

För dygnen passerar utan att man märker någon egentlig skillnad mer än att allting värker
mer och mer och fast man vill ta sig ur det så kommer man inte längre än till sin vänstra njure
hur det går till det är en gåta, men så tar man sig ett varv i sin igengrodda kåta.
Hallen köket och tillbaks till hallen medan man klämmer en cigg mellan hostanfallen.

När man lider av HF så blir det skitigt i lyan, så bland bråtet på muggen, vid den torkande spyan
så hittar jag min hund som verkar ovanligt trött och det visar sig att han tydligen har dött
så jag tänker "aha det måste vara förklaringen till alla de flugor som flyger runt i våningen". Man inser att man nog borde städa sitt hem men just inte nu, jag gör det sen.

Det var länge sen man slutade förvåna sig över att vasken ser ut som nedre Amazonas.
Mossor, kryp och prunkande blad. Min gamla biologi majje skulle nog ha blivit glad.
Och sen när man checkar kylen så är den tomt in till sista molekylen.
Men hungern har redan lämnat skeppet liksom ens övriga funktioner har tappat greppet.


Diagnos:

Tillfällig men oregelbunden återkommande kronisk HF


Medicin:



/ sebastian

Svanktatuering en tutorial

Känner du dig lite för tuff, lite för ashäftig och vill komma i kontakt med din lite mer mjuka sida? I så fall så har vi svaret för dig! Här kommer den första i en, förhoppningsvis lång och lyckad, serie av instruktionsfilmer som kan hjälpa er att bli lite mer mjuktuffa helt enkelt.

Dagens lektion, svanktatueringen. Denna otroligt vackra och sensuella tatuering som inte bara visar på hälsa utan även på mod och intelligens för att inte tala om en icke förnimbar modekänsla. Denna prydnad som likt internet blivit felaktigt kallad en modefluga, men som på senare dagar har blivit något av en institution i det västeuropeiska samhället. Åh du svaktatuering, jag lider med dig och dina systrar!




/ sebastian

El treball porta llibertat

Jag får lite konstiga vibbar av dagens DN...

/ sebastian

Gästbloggen! (team tuffmjuk)

Två girls, en tältsäng

 

Nu är vår vistelse i Barca slut,
det är faktiskt väldigt surt
 
Många original under resan vi mött,
allt från Mr Pringles till familjen Falk, riktigt gött
 
På studentfest med mustasch och öppen bar,
där fick vi också höra att Johan kan prata som en riktig karl
 
Victor i döden i vitögat såg,
när rakkniven tätt mot halsen låg
 
Ägg och bacon till lunch det en dag blev,
det hjälpte dock inte Johan när han var skev
 
Vi inte bara alkohol under resan fått,
tapas och wok har varit helt sjukt gott!
 
Sebbe har turistat rätt mycket mer än oss, 
vi har mest ägnat oss åt att festa och shoppa loss
 
Som prinsessor vi bott i cribs BCN,
synd att det bara var ett tillfäligt hem
 
Victor lyckligt bondade med Sebastians padre,
3 AUDIT senare och Sebbe var den som vann "de puta madre"
 
Vill du också veta sanningen bakom pojkarna Mjuktuff?
Åk ner till BCN och känn på deras fluff!
 

/Tuffmjuk (a.k.a AnZ & Tuss)

Edward Scissorhands (Rakningsskola för idioter)

De första dagarna vi var i Barcelona vandrade vi självklart runt en hel del. Då bodde vi på ett lägenhetshotell nere vid Ramblan men vi ville först och främst utforska de olika stadsdelarna för att skapa en bra bild över var vi ville bo, för att sedan komma med förslag till bostadsmäklaren. Jag var sugen på att bo vid la Sagrada Familia och Johan i Gracia, två intilligande stadsdelar. Sebbe hade nog ingen åsikt om detta. Inte helt orimligt så tog vi en promenad till det första området och vidare norrut till Gracia. Det senare var onekligen gemytligare, trots Sagrada Familias utsikt över kyrkan och dess stora caféstråk, som antaglien serverade på tok för dyr java. 


Gracia präglas av ett medvetet lugn, med bara 3 tunnelbanestationer från centrum (Catalunya). Här uppe finner vi butik efter butik med originell prägel. Häromdagen hittade jag en butik som enbart sålde svenska kläder i en höstigt inredd lokal. Mitt sug efter cheap-monday jackor för 1300 kr var minimalt, så i den butiken låg plånboken tryggt kvar i bakfickan. Apropå svenskt kan jag för övrigt nämna att att jag under de två månaderna här beökt h&m mer än jag gjort i hela mitt liv i Sverige. Gäller IKEA också. 

Tillbaka till de första dagarna av promenerande. Då vi gick runt i Gracia snubblade vi över en billig frisör, där jag och Johan beslöt oss för en klippning. Det var två hivens pakistanier som tog hand om oss. Två herrar som bemästrade konsten att raka med klassiska rakknivar. De gör det med en sådan precision att det sår ett litet frö i mitt huvud. Nu efter ett flertal veckor av passivt letande har jag kommit över ett set av raktillbehör, som ska hjälpa mig att uppnå ett av mina många mål i livet.

Vintage baby!

Hittade rakkniven och slipbrickan för 25 euro hos en pittoresk antikhandlare i Gracia. Raklödder och komplementerande tillbehör köpte jag i en barberar-butik i Barrio Gotico (Gotiska Kvarteren). Igår tog jag mig, mycket bakis, det viktiga första steget; första rakningen. Kniven kändes trubbig mot huden och tillfredsställelsen uteblev. Har dokumenterat de cirka åtta minuterna av hjärtan i halsgropar och nerver av spagetti nedan.

Nu morgonen efter känns det sådär. Det gör ont när jag dushar och det ser ut som om jag varit med om ett slagsmål med dessertknivar. Har under natten beslutat mig för att kniven ska in på expertslipning. Sanna mina ord, det här arbetet är inte avslutat än...

Razorvirre

Dagens modefråga

Vad säger ni, är det en vinnande stil eller är borde jag sluta somna i soffan när jag är bakis?

/ sebastian

Emre

Ave Erasmus!

Emre came over and chilled out in casa sueca. What better way to spend the evening than to watch a classic video of love and devotion?






Emre, a king among men. Emre also cannot eat potato chips anymore :/

Pax Anatolius / Langos.

Det mjuktuffa livet från en "objektiv" åskådare

Hej, som ärad besökare här hos pojkarna i BCN har jag upptäckt några spännande saker om deras liv här i Europas partystad nummer ett. Jag kommer nu att sammanfatta dessa iakttagelser, samt min tid i detta kollektiv; i listor.

Saker som de gör:

1. Johan är sjuk
2. Victor är en tysk
3. Sebastian lever i en alkoholfylld kärleksrelation med Juan
4. De sitter i grupp framför datorn hemma (väldig, väldigt mycket)
5. De gör jättemånga listor

Saker jag har lärt mig:

1. Att göra listor
2. Att Johan inte kan städa
3. Shots som brinner är inte jättehäftigt (Lögn, korr. anm.)
4. Att Erasmusstudenter, generellt, inte känner några av ursprungsbefolkningen
5. Att man kan vara allergisk mot luft

Saker man kan göra under tiden som Johan tar 400 foton:

1. Hur man går vilse i Barcelona och ser alla gator 3 gånger
2. Hur man dricker och röker utan att använda sina händer
3. ”Spännande” fakta om Barcelonas historia (tack Sebastian)
4. Att jag blir grymt bra på kort (Lögn, korr. anm.)
5. Leka ofrivillig kurragömma med Johan

Jag tror detta sammanfattar min vistelse här, om ni har frågor besvaras de av pojkarna på torsdag kväll kl. 23.30, då kan ni även passa på att önska dem lycka med tentan på fredag. Tack pojkar för denna tid!

Guds frid och fred

Frida

Mina topp tre permobiler

Mina topp tre favorit permobiler är:

3. X850 MINIFLEX  

Tack vare sin fräcka design, sin oömtålighet samt framför allt för sin hissnade maxhastighet på hela 15 km/h som ger den en fartig och spännande körglädje. Allt för att förarens inspiration och nyfikenhet inte skall behöva begränsas.

2. K450 MX 

K450 MX är enligt återförsäljaren den bästa barnstolen någonsin och ett spännande alternativ för småväxta vuxna. Vad skulle jag göra för objektiv topp tre lista om jag inte tog med detta underverk? Att den är utrustad med ektroniksystemet R-net och ICS (intelligent Control System) drar ju inte ner betyget om vi säger så...

1. C400 VS

En stol med utsikt! C400 VS hjälper dig att göra det som alla rullstolsbundna drömmer om, nämligen att resa sig upp. Det är även möjligt att sätta en personlig prägel på sin bästa vän. Vi köp av C400 VS så får man nämligen välja en utav de fyra asläckra färgerna med namn som vintage wine och crystal blue. Är inte enbart dessa skäl tillräckligt för att C400 VS ska få äran att hamna som nummer ett på min lista? Jo det är det. 

/ sebastian

A day in the life of Mjuktuff

Ave Kaah!

Det är inte lätt att leva i våra hårda kvarter. Därför måste vi ibland plocka fram tuffet i Mjuktuff när vi beger oss ut på stadens gator. Vi har nu dokumenterat hur en vanlig dag kan se ut för oss.



When the going gets tough, the tough gets softtough!
Hur ser du på vår vardag? Vi svarar gärna på era frågor kära läsare.


Pax Nubius / Langos

Gay, fåfängt eller äckligt #7

Världens officiellt 3:e roligaste lek är tillbaka!



Titeln och videon säger det mesta om oss. Vad säger ni?


/ sebastian


ps. Jag har glömt bort lösenordet till sidan där vi brukade hämtade undersökningen, så dela med er av era känslor i kommentatorsfältet!

Hipp hurra imorgon är det Ekvatorialguineas födelsedag!

Imorgon är vi lediga från allt eller rättare sagt alla är lediga från allt imorgon. Imorgon är det en röd dag här i katalonien. Men det kommer inte att ske något firande någonstans. Hur detta kan komma sig har länge varit ett mysterium för oss. Vad som skulle hända denna mystiska dag, den 12:e oktober? Denna okunskap gnagde på våra sinnen tills idag då vi, till slut, satte oss ner och slog våra kloka huvuden ihop för att komma på vad som kan förtjäna sådan uppmärksamhet som en röd dag men inte tillräckligt mycket för att förtjäna något firande. Efter mycket övervägande och lysande detektivarbete så kom vi slutligen fram till att.


Imorgon är det Ekvatorialguineas födelsedag! Det måste vara så, det finns ingen annan möjlig förklaring. Hur kan detta komma sig undrar ni. Jo jag tror att det är ett försök av den forna kolonialmakten att tvätta sina händer rena efter så många års hårt exploaterande av denna lilla pluttestat. Dagens spanjorer bär sina förfäders synder på sina axlar och det enda de kan göra är att ge dem en röd dag i mitten av oktober som plåster på såren. 


"Asså förlåt, verkligen. Det var inte jyste av oss vi vet... Vad sägs om en röd dag? Då är det lugnt va? Eller hur? Fatta en RÖD dag! Det är inte illa! Kom igen nu!" 


För det var väl så det gick till va? 

Jag gillar nationer med dåligt samvete. Som svensk så behöver jag inte ha dåligt samvete, eftersom vi inte har accepterat våra skelett i garderoben, utan vi gömmer undan dem och lever i okunskapens vackra dimmor. Jag gillar även hur olika nationer behandlar sina skelett, speciellt så gillar jag spanjorernas vis!


Jag ser hur som helst, varmt fram emot den 1 november, 20 juni, 18 september, 15 september, 10 augusti och 26 juli för att bara nämna några! Men imorgon ska vi ut på gatorna och fira skiten ur Ekvatorialguineas födelsedag. För någon måste ju göra det, när alla andra förmodligen kommer att stanna hemma och muttra.


/ sebastian

ps. Undra när den 14:e maj blir helgdag i Tyskland?

Rikkard Sjöholmmi (Veckans låt)

Det är Frederik's nygamla tolkning av Kung Fu Fighting som får äran att som veckans låt forma de följande sju dagarna här i Casa Sueca. Ett till en början lågmält men busigt verk som växer sig till en kraftfull glädjeyttring full av individualism, tro och hopp om framtiden.


Spotify.länk:
Frederik – Kung Fu taistelee - Kung Fu Fighting -

Vi är f.ö. nyss hemkomna från en uttömmande resa i Sevilla och Granada.
Mer om det i nästa nummer.

Lev mjuktufft.

Victoro

mjuktuff gör en cheers eller något liknade

Vi har nämligen fått en alldeles egen spin-off blogg! 

Kolla in den här!

Jag gillar er flickor, till er andra så syns vi på måndag, we're of to Sevilla!

/ sebastian

Konflikthantering a la Katalonien

Sedan Victor la ut filmen på vår lilla dispyt så har vi blivit överösta med frågor om hur det går. Är vi fortfarande vänner, på vems sidan står Johan på, var det någon som skadade sig, hur går det med duvorna? Jag känner att det är dags att göra ett avsluta på dessa frågor, dels på grund av att min inbox är till brädden fylld och dygnet saknar alldeles för många timmar för att kunna svara på era mail. Missförstå mig inte nu, vi uppskattar verkligen att ni bryr er om oss här nere och att ni inser att det inte är en dans på rosor att bo tillsammans. Men ni måste även inse att vi är vuxna, ja i alla fall till åren, människor. Vi har lärt oss att tala med varandra och förklara våra känslor på ett sådant sätt att vi, gemensamt, kan sätta oss in i varandras situation och verkligen hitta en lösning som inte bara löser saker för stunden utan permanent.

Som av en slump så råkade Johan stå med kameran i handen just under ett sådant tillfälle. Titta och lär vänner detta är hur fred skipas och vänskapsband säkras.




Finare än så blir det inte...

/ sebastian

Den svenska charmen biter

Jag vet att när ni sitter där hemma på er kammare och tänker på oss här nere, så slår er tanken att vi måste verkligen ha flickor hägnade efter oss stup i kvarten. Vilket ju iofs är sant, men somliga har det lite jobbare än andra. Jag vill inte nämna några namn men jag ska visa en bildserie som mer än väl förklarar och visar hur det går till här nere i södra Europas Studio 54.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

.... ja exakt. Så kan det gå. Jag känner att det är dags att påpeka att bilderna varken är ett montage eller planerat, de är helt enkelt frukten av en väldigt lyckosam fotosession av Johan. 

För att dra upp stämningen lite igen så utlyser jag, här och nu, en TÄVLING!!!!

Reglerna är enkla: Skriv en konversation till bilderna ovan! Antingen bild för bild eller en sammanhängande text, det kvittar så länge det är roligt! Vinnaren blir bjuden på gratis husrum i BCN under hela min vistelse här, observera att affischregeln fortfarande gäller, samt tillräckligt med öl!

Så gnugga nu geniknölarna och börja författa!

/ sebastian

Ronan Keating (smoothiebloggen)

Hej Kära Privata Dagbok!

...så imorse vaknade jag som vanligt utsövd och glad (lite risig) och utförde min dagliga morgonrutin, vilken innefattar en välkomponerad smoothie*, något äckligt men nyttigt tyskt bröd och en blixtsnabb dusch. Efter avklarad rutin märker jag att grapparna ochså klivit upp ur sin slummer för att samlas i den stora salen och tala om drömtydning eller fantastiska mönster och fabliska djur som kan urskiljas i morgonflingorna. Sådant som mjuktuffa killar gör. Sebastian var morgontrött och jag var rastlös och pigg (men sjuk, vilken förmodligen inte förtäljer historien). På någon sätt möts dessa två själar i hallen och vi börjar lekfullt tjivas med varann. Efter någon minuts småslag och fnitter beväpnar sig Sebastian med en blöt tavelsvamp och jag med mina 12 oz sparringhandskar och vips har den oskyldiga leken brutit ut till ett storskaligt låtsasbråk, en strid där endast en kämpe kunde segra. Det slutar med att Sebastian blötlägger golvet och jag, orolig över eventuella halkolyckor som konvekvens, beslutar att vi senarelägger fighten. Se dokumentationen av Round I nedan.

Jag har en fäbless för smoothies. Vet inte hur det startade men kombinationen att jag hittade en fin mixer här i hushållet samt områdets billiga och stora sortiment av frukt har nog varit en bidragande orsak. Naturligtvis har jag gjort vanliga konventionella smoothies med frukt och smarrigt, men jag har även en växande nyfikenhet över de där 'smoothies-made-in-heaven' som aldrig sett dagens ljus. Tror att ingen tidigare vågat blanda ihop vissa ingredienser som är goda var för sig? Tänker lite som Joey i 'Vänner', där han menar att både köttfärslimpa och tårta var för sig är gott och därmed borde vara lysande i symbios. Än har jag inte haft tid att gå in på så extrema kombinationer, men jag är på god väg. 

Tidigare i veckan plockade jag upp ett paket chocis (cookies på spanskalanska) på den lokala supermercadon och tänkte belåtet 'flytande kaka'... Efter experimentet kunde jag konstatera att det inte var en så bra idé, trots att ingredienserna inte var särskilt radikala. Cookies ska helt enkelt ätas. Man bryter ner de ljuvliga kakmolekylerna till en ond flytande fas. Vill ni ändå testa, så finns receptet nedan. 

Nästa mix jag jobbade på under lunchen idag var Flan-Xocolata. En blandning av vanlijpudding och mjölkcholkad som sedemera resulterade i flertalet toalettbesök. Den ger jag dig inte ens receptet till. Varsågod.

Ska jobba vidare med mer banbrytande korsningar av matvaror under veckan. Tänk varmrätt-dessert. Tänk snabbmat-måltidsersättning-chilifrukter. 

Ska bara fokusera på att bli frisk nu, har nämligen fått en släng av halsfluss light. Det var bra tills jag igår då jag, i ett försök av att vara en tuff halviberian, åt upp alla starka chilifrukter på tapasbaren. Detta förvärrade nog den lilla infektionen jag hade till dess. Det brände något så sjukt inatt.

Nedan ger jag bort två recept helt gratis!

Gomorron-smoothie*

1 dl mjölk

1 dl drickyoghurt

1 matsked honung

0.5 dl havre

en halv banan

en halv persika

5 jordnötter

-mixa det så får du en god och mättande smoothie

Cookie-smoothie (aka flytande kaka)

3 cookies (fler om du vill lyxa lite, gör dock inte drycken mindre äcklig)

1 dl mjölk

1 matsked honung

några iskuber

-efter några sekunder med mixern ser du att detta kommer smaka kontigt

Kanske har ni några tips?

Hejdå Victor

Samma mamma...

... eller Victor infriar nyårslöften

Derek Zoolander

Victor

/ sebastian

Camp Blogspot reder ut dina frågor och tvivel.

Ave Mjuktuff, kära läsare.

Det är många som ringer in och mailar om olika saker till mjuktuff just nu.
Under mina 2 veckor av konvalescens och isolering i vår lägenhet har jag kunnat rikta mina tankar inåt och lösa universums mysterier. Eftersom jag inte kunnat njuta av Barcelonas rika kulturutbud har jag istället fått njuta kunskapens frukt.


Den mest ställda frågan i nuläget är: Kan man få ett dammsugarfilter att sväva när man torkar det med en hårtork?

Som skjutjärnsjournalist måste man våga ställa de svåra frågorna och mjuktuff har nu svaret:

Detta bör reda ut alla oklarheter i denna fråga.

Langos ser fram emot att svara på fler frågor när hälsan nu återvänt.

Pax Kirchsteiger

Massmedia har stenkoll på mjuktuff!

Men hackare det är lite väl att ta i?

/ sebastian

Roliga människor jag har suttit bakom

Roligare så här blir det inte under en katalanskalektion

Har ni hört att Kukri bjuder på kaffe förresten?

/ sebastian

Sebastian röker ut rasister

När jag idag loggar in på facebook för första gången sen i fredags så möts jag av en uppsjö av kommentarer om SDs inträde i riksdagen. Jag vågar nästan svära på att 95% av samtliga uppdateringar handlar om SD. De övriga 5% lyder ungefär så här "Pillar mig i naveln", eller "Nu tar jag en promenad" ni vet sådana statusuppdateringar som man bara blir glad av att se, sådana som får en att orka leva en dag till. Vad gäller de SD relaterade statusraderna så verkar alla vara missnöjda över att de kom med i riksdagen. Men kom igen alla kan ju inte vara missnöjda över att de kom in. De fick ju ändå nästan 6% eller hur!?

Det är skrämmande att ungefär 6% av mina vänner på facebook måste sitta hemma och gnida sin små rasisthänder och bara gotta sig åt sin vinst. Jag måste få veta vilka ni är och jag måste få veta det nu! Jag tror att jag har lösningen på problemet, eftersom jag har läst en kurs i sannolikhet och statistik på den Kungliga Tekniska Högskolan så kan jag det här med statistik. Om jag nu är vän med 477 själar på facebook så måste det innebära att ungefär 6% av dessa borde ha röstat på SD. Alltså så har jag ungefär 29 vänner som röstade på SD. Fy fan för er. Nedrigt!

Hur ska jag då hitta dessa katter bland hermelinerna? Jag tror att det lättaste sättet att ta reda på detta är helt enkelt att gå in på allas profil och kolla under info och leta efter de som har skrivit "Snuskig, äcklig nazistwannabe" Men det orkar jag ju självklart inte. Istället så tänker avvända en fantastisk metod, som jag själv har kommit på, för att röka ut dem! Den Falkiska hermelinfinnar ekvationen är född!

n= Antalet vänner

fjrä= förbannade-jävla-rasist-äckel ni statistiskt har som vänner.

n/fjrä = SD-talet

Nu när ni har SD-talet så trycker in bara på "All Friends" och börjar räkna. Statistiken kommer att göra så att varje gång ni kommer upp på ert SD-tal så kommer ni att hitta en person som har röstat på SD.

Fantastiskt va!?

Följande personer har med hjälp av den statistiskt obeprövade med moraliskt korrekta Falkiska hermelinfinnar ekvationen dragits fram i ljuset och bör bli bestraffade enl. Saudi Arabisk lag. 

2020-02-25. Bland annat så har Ansvarig utgivares gode vän och förtrogne FK med bestämdhet och med snudd på ilska, uttryckt i smileys, påpekat att hans bättre hälft inte alls delar ovannämnda politiska partis ideologiska synsätt och att därför bör tas bort från ovannämnda lista. Författaren håller kvar vid att metoden är ofelbar utan denna diskrepans endast beror på att inte tillräckligt lång tid har förflutit. Den Sverige demokratiska heden kommer att valla in sina får i fållan i sinom tid.

Tills dess kan vi endast konstatera att: Ungdomens synder kommer ikapp även den snabbaste flyende men vi alla måste till slut stå till svars för nycker i ett ack så förgängligt förflutet.

Jag känner mig illa till mods när jag ser resultatet av min utrensning. Goda vänner som jag har känt sen jag var ett litet barn blandas med nära familjemedlemmar och släktingar. Till och med välutbildade ingenjörer och en kanadensare! 

Ur led är tiden.

Nu börjar det till och med regna i Barcelona...

Hur många SDare har ni bland era vänner? Använd metoden och bli skrämda ni med!

/ sebastian

ps. you can find a english summery here ds.