Öppet brev till McDonalds Barcelona

To whom it may concern.

Jag vill först och främst göra en sak väldigt klar, jag är inte bara en människa jag är även periodvis en syndare. Mina synder består primärt av att förtära för stora mängder av rusdrycker. När väl dessa drycker har inmundigats så upplever jag ett kortvarigt rus. Tyvärr så är detta rus en väldigt temporär historia och likt lagen som säger att allt som kommer upp måste komma ner så följs detta rus av ett bakrus. (Bakfylla i folkmun. red. amn.) Under dessa två tillstånd så får personen nedsatt känsla för etik, moral, sin egen hälsa samt att omdömet blir inte lika skarpt som i ett nyktert tillstånd.

Under dessa två rus med snarlika namn men med två helt olika sätt att visa sig, så kan det ibland förkomma ett sug efter salt och fet mat. Det är här er restaurang kommer in i bilden, eftersom ni har gjort det till er affärsidé att sälja tafflig föda till den oupplysta pöbeln samt att profitera er på stackars individer som är i sitt rus och snabbt behöver stilla sin hunger.

Jag ska inte hyckla, jag har varit på era restauranger flertalet gånger. Jag kan till och med vid tillfälle ha uppskattat den föda som har presenteras mig. Men detta har varit i Sverige, när jag valsade in på en av era restauranger här i Barcelona, bakrusig som en finsk bänkalkoholist, blev jag vit i ansiktet, inte av min temporärt nedsatta blodcirkulation utan av insikten av att ni inte säljer så kallade Milkshakes. När jag påpekade detta för expediten så fick jag bara en oförstående och frågande axelryckning tillbaka. Hur kan ni i en stad som bland annat är känd för sitt prominenta uteliv inte sälja den kanske mest åtråvärda bakrusedrycken av dem alla? Detta är för mig helt oförståeligt och oförlåtligt.

För att återställa kroppen naturliga nivå av salter, som efter en kväll ute i vimlet brukar vara i det lägsta laget, så krävs det salt. Då detta är ett välkänt faktum och borde inte var en nyhet för er hur kan då ni inte servera salt på era restauranger? Är inte det den enskilda individens rätt att välja vilken salthalt hon eller han ska ha på sina pommes? Hur kan ni förvägra oss, era medmänniskor den elementära rätten att själva krydda vår mat?

Detta är nedigt och förödmjukande för att inte säga förkastligt. Jag tar nu officiellt avstånd från er och era smaklösa värderingar. Ni har spottat mig och mitt saltberoende i ansiktet för sista gången! Jag gör slut med er, och nej det är inte mig det är fel på det är er det är fel på. Ni och er förbannade satfascism.

Högaktingsfullt

/ sebastian   

En taggning utav denna värld

Idag, ungefär vid 15 tiden så satt jag på ett café och kollade på:

1. Folk som fottade sig själv i en spegel. (kanske kommer ett inägg om detta senare)
2. Folk som åker rulltrappa, hysteriskt kul att filma dem och se hur de reagerar när de märker det
3. Johan som håller på att somna. Se hur jag hanterade situationen
4. Kom på en av världens bästa kortfilms idéer

Denna gång kryddar jag inte, inget salt på popcornen denna gång. Jag har kommit på världens utan tvekan bästa filmidé! Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Ska jag köpa en kostym till Oscars utdelningen redan nu, eller ska jag vänta? Denna idé som är så strålande så att solen kommer att framstå som blek är så klockren och så bra att atomuret i Tyskland kommer att hoppa över ett slag, halveringstiden på uran kommer att ändras av storheten av min idé. Inget kommer någonsin bli sig likt igen, världen kommer att förändras för alltid, upp kommer att vara ner och ingen kommer någonsin att sockra sin popcorn ingen.

Förbered er för en revolution!

/ sebastian

En av bröderna i the Olsen Brothers (Gay, Fåfångt eller Äckligt #6)

Idag var vi ute på stan och shoppade, shopaholics som vi är. Gick in i alla butiker som betyder nåt om ni förstår vad jag menar; Bvulgari, Chanel, Batistini och så vidare. Väl skuttandes på paradgatan svängde vi förbi allas vår Yves.
Här gjorde vi en liten plåtning och för att ge en försmak till vad som kan hittas i mittomslaget till Elle (oktobernumret) outar vi här en liten blooper...
Rösta!

/E. von Sydow

Busig!

När pojkarna tar siesta då leker sebastian fritt på bloggen

Just nu i detta ögonblick sover Victor och Johan som små barn i sina sängar, de grymtar och vrider på sig ibland. Det känns tryggt att höra dem med jämna mellanrum, när småpojkarna tar en siesta har jag ett Riesenmoment. Jag kan koppla av och vara mig själv för en stund, utan att behöva springa runt och hålla koll på dem så att de inte gör sig illa. Det är den rollen som jag har blivit tilldelad, både tackvare min aktningsvärda ålder samt min vida överstigande kunskap angående sakernas natur. Hur kan man tacka nej till en sådan roll?

För att ge några exempel av mina enastående fadersegenskaper så var Johan lite sliten idag. Jag tror att han har fått en släng av Erasmussjukan. Ni som har koll på Johans liv och leverne minns att han på en tidigare resa fick alla jordens halssjukdomar på en och samma gång. Nu kanske jag kryddar historien lite och det är jag väl medveten om men blir inte allt lite bättre med lite krydda? Till exempel, tänk er popcorn utan salt, smaklöst och tråkigt. Så vill man inte uppleva sina popcorn eller hur? I alla fall, Johan har inte varit sitt alerta och charmiga vanliga jag utan lite småseg. Jag som både är en förebild och aningen mer världsvan än de andra vill ju givetvis dela med mig av mina kunskaper om hur världen fungerar.

Lektion 1: Så här kan det gå om man vilar ögonen lite för mycket på ett Café.

Jag har även en god nyhet. För er som verkligen uppskattade vår film BCN Cribs så har jag och Victor kokat ihop ännu en filmidé. Men den ligger ännu i piplinenen så håll ut. Inom en snar framtid kommer den dimpa ner här på bloggen likt meteoriten som krossade dinosauriernas gräsliga herravälde!

/ sebastian

Ett kontrainlägg

Till skillnad från Victor så ska jag inte försöka komma in i vardagen igen, jag ska optimera min livsstil till det sämre. Kalla det ett mänskligt experiment om du vill, men det skiter jag i. Jag ska uppnå en så dekadent livsstil som möjligt. Jag ska leva livet till det fullaste. Jag vill leva som en nedsupen konstnär gjorde under det tidiga 1900-talet, bortsett från syfilisen. Jag vill glömma allt som fick mig att åka ner hit.

Jag kommer aldrig att enbart dricka vatten till middag. Var finns njutningen i det? Jag kan inte ens se en enda god anledning till att förgifta din kropp med en så platt vätska som vatten. Jag ska inte lära mig spela förlegade pojkbandslåtar på gitarr. Jag ska aldrig springa ett löpsteg mer än vad jag behöver. Jag ska framför allt inte köpa ett par löparskor för en afrikansk bys årsinkomst.

Jag ska lära känna Barcelonas uteliv som min egen ficka. Jag vill vakna i en soffa i El Raval och inte veta vart jag är. Jag vill dricka absint tills jag får hallisar, jag vill virra runt i ribera och hänga på skumma barer, jag vill lära mig rulla en cigg med en hand. Jag vill kunna gå runt i Gracia och kunna hälsa på samtliga barägare. Jag ska pressa min lever till max. Jag vill titta tillbaka på min tid Barcelona och komma ihåg människan som jag aldrig vill bli igen.

Dessa är mina mål och min blivande livsstil.

love it or hate it, I don't give a damn.

i skrivande stund

/ sebastian

Justin Bieber

Jag har försökt komma tillbaka till vardagen igen.
Efter den senaste veckans smekmånadsvecka måste man finna sin plats och inse att man inte kan göra av med åttahundra kronor varje dag. Man ska inte vakna upp bakfull och med sömnbrist varje morgon. Man dricker inte all sin kaffe på Starbucks (det är overrated och skitdyrt).
Som ett första steg tillbaka till mitt nygamla liv köpte jag ett par Nike+dojjor inklusive allt för att motivera mig till träning och i synnerhet löpning.
En aktivitet som jag vet kommer vara svår att utföra på daglig basis. Antar nämligen att jag inte kommer att dricka vatten till middagen lika ofta som tidigare eller att jag kommer gå och lägga mig efter Bollibompa längre...
Igår var vi ute igen i Gracia, som jag skulle vilja likna med  Götgatsbacken, fast lite mer medelhavskänsla och trevligare barer och billigare öl och inomhusrökning. Egentligen är det inte alls som Götbatsbacken, men det är det närmaste man kan likna det vid. Skulle Gracia vara ett område i Sthlm så skulle det vara söder.
Vi var ute och strosade och drack några öl, snackade med lite människor och kom förbi en bar vi besökt kvällen innan, Café del Sol. Det är vårt nya stammishak. Bara så att ni vet. Vi ska lära känna alla där, veta var de bor och hur deras kostcirkel ser ut.

Vi drack väl bara en 5-6 öl den kvällen, men det förhindrade inte mig från att må som en östasiatisk fotbollssömmerska under min springtur morgonen därpå. Sprang ca 2 km till Guell-parken (Gaudi), där jag tvingades på en mördarbacke och sjuhundra trappsteg. Det gick en rulltrappa bredvid, men den ser inte en vinnare. Väl efter det, uppe i parken hade jag min våldsammaste kippning efter luft hittills. Kändes väl som om jag hade hade kört militärhinderbanan i Karlberg på under 2 minuter efter körtelfeber. Men jag springer ganska bra i mina new pjucks...

Annars har jag övat på att lära mig alla låtar i mjuktuff-spellistan (Mjuktuff) utantill på vår gitarr.
Låten som sitter bäst är "I Want it That Way" och den kan vi även sjunga stämmor på. Mjuktufft.

Hittade några skaters på stranden idag som jag ska ut och skejtadejta med nu vid 23 när det är svalt!

/Victorr

Det är inte bara Sebbe som kan klättra

Har jag gjort det här förut?

Deja vu är jätteobehagligt

Gay, fåfängt eller äckligt #5

Eftersom alla tidigare inslag i denna serie har varit sånna otroliga succéer så bjuder vi på en till!

-Picture removed due to violation of Blogger.com's license agreement-

Gay, fåfängt eller äckligt! Rösta och gör er röst hörd!








/ sebastian

Ångest, apati och kärlek allt i ett!

Ett grådaskigt ljus möter mig när jag slår upp ögonen, jag stirrar upp i taket och känner efter. Lever jag? Jag tänker alltså lever jag. Jag ler åt min tanke och kanske skrattar jag lite lojt också. Värmen är kvävande, hur varmt kan det vara, det känns som trettio men det kan vara mer och vad är klockan? Jag reser mig upp på axeln för att sträcka mig efter min klocka. Då kommer den, huvudvärken, munhäftan och svettningarna. Jag faller handlöst tillbaka ner på sängen. Apatin och ångesten rullar över mig lika häftigt och envist som de allierade styrkorna gjorde på Omaha för längesen. Vad hände igår egentligen? Jag försöker gå igenom kvällen i mitt huvud. Förfest, barhäng, mellanfest, barhäng och sen? Gick vi hem kanske. Jag är ju hemma så vid någon punkt så borde jag ha gått hem.

Jag hör Johan röra sig i korridoren. Kanske dags att gå upp det är ju ändå kvävande varmt i min säng, jag samlar kraft till att resa mig upp igen. Ett, två och tre, jag gör ett ärlig försök att resa mig upp men dåsar snart tillbaka ner i sängen med ett stön. Rummet luktar rök, lukten är kvävande. Varför har inte spanjorerna förbjudit rökning på barer än? Det här ska väl vara ett I-land.

Jag gör ett nytt försök att resa mig upp och lyckas denna gång, jag stapplar ut i vardagsrummet och jag kommer så långt som till soffan, underbara räddning underbara möbel. Jag stör mig inte ens över dammolnet som reser sig likt ett svampmoln från en atombomb när min kropp träffar soffan. Jag lever, Sebastian 1 Bakfyllan 1. Är det etiskt okey att sälja öl för 2 euro på en bar, jag är tveksam och hur kan man servera 8 cl sprit för 2,5 euro innan klockan 23. Idag är jag inte alls lika nöjd som jag var igår. Det lät som en bra idé just då. Huvudvärken börjar sakta som säkert att släppa och livsgnistan börjar komma tillbaka som en stigande sol. Det är då jag ser den, kameran. Sanningen i bildform, kan den hjälpa mig att ta tillbaka mitt försvunna förflutna. Jag ger den en chans och allt kommer tillbaka som en tsunami, upptäcktsfärd i Gracia med målet att hitta vår nya stammisbar.

Det starkaste minnet är Eldorado, som var en blandning mellan Golden hits och en sunkig vägkrog i väsby. Slitna medelålders herrar och damer som dansar på ett stelt spanskt vis till Ricky Martin. Vi var yngst, längst och antagligen fullast. Vi stod mitt på dansgolvet och bara skrattade åt det absurda i situationen. Goda tider. Låt mig aldrig komma hit igen. Aldrig.

Vi hittade inte vårt nya stammishak men jag lider inte för det vi har många fler kvällar och många fler barer att gå igenom. Jag vet att du finns där ute.

Efter ett tag så hittar jag guldklimpen bland bilderna, i klass med fläktfilmen, konst i Gaudiklass. Jag fick med när Johan försökte klättra upp för ett träd. Jag skrattar mig tillbaka till ett mänskligt stadium och går ut och käkar frukost.

 

Totallycka på Eldorado, inte vårt nya stammishak

Kurragömma är inte min starka sida

Det är inte bara Johan som kan klättra

Seger för team Mjuktuff

ja, varför inte...

En sak till! Idag träffade jag min första person från Färöarna, jag blev helt till mig, snudd på kär. Kanske inte i personen med i konceptet Färöarna och att det faktiskt finns folk som bor där! Jag gillar Färöarna, jag gillar folk från Färöarna, gillar jag att Färöarna ligger mitt ute i ingenstans, det är så vackert. Det bästa med Färöarna är namnet, de är verkligen vad de heter.

Tack Färöarna, ni har gjort min dag!

/ sebastian

Celine Dion (Gay, fåfängt eller äckligt? #4)

Hoppas ni förstår att detta är ett återkommande inslag.
Bilden vi tagit denna gång är från ett litet caféproppat pittoreskt torg i det kulturtäta området Gracia, där vi numera bor. Kortet är taget för några dagar sedan och visar en äldre man som vädrar/solar sin vackra bringa.  Vi har sett detta fenomen flera gånger här. Män på ålderns sensommar som viker upp sina tröjor lite för långt. Frågan varför de gör det.

Aja, nu ska vi ut!

/Virre

En man i sina bästa år ovetandes om paparazzin på andra sidan torget

Varmaste dagen hittills, uppemot 39 grader. Vi firade med beachvolleyball och kaffe i skuggan.
En sak som inte är nice med Barca är Barcelonetas (den stora centrala stranden) vatten. När folk säger att en strand är smutsig tänker jag Drevviken, Haninges tarmsköljning. Där man blir automatiskt magsjuk om tar en kallsup och där det finns blodiglar.


Föga anade jag att Barceloneta var smutsigare. Första dagen blev jag och Victor jagade av en tampong som träffade en av oss i ansiktet. Det var en kränkning av våra svenska överjag.


En annan sak är att det är varmt och skönt hela tiden.

Pax Espanicum / Lagnos

Reflektion efter en städdag

Imorse så började vi röja ur vår lägenhet för att göra den beboelig igen. Eftersom de tidigare hyresgästerna var italienare (okänd källa, kan vara hörsägen) som inte kunde städa så hade vi en del att göra. Följande tankar slog mig när vi väl var klara:

Saker som det är okey att lämna i en lägenhet:

1. En tavla med två tjejer som hånglar
2. Lite gammal mat
3. En aning smuts i hörnen
4. Kanske en bortglömt ciggpaket under soffan
5. En jävligt grinig granne

Saker som inte är okey att lämna i en lägenhet:

1. Hysterisk fula prydnadsföremål av glaskaraktär
2. Tillräckligt med medicin för att bota alla sjukdomar i Afrika
3. Tillräckligt med smuts för att gör de nyss botade Afrikanerna sjuka igen
4. Spermapapper, nej jag skojar inte, jag hittade papper under min madrass. 
5. En använd kanyl. Fortfarande helt allvarig, Exakt…

Hej hej här ligger jag och myser... Nedrighet nr 4.

mmm öppna kanyler i mitt badrum... Nedrighet nr. 5

Nedrigt Italien

/ sebastian

BCN CRIBS

Som ni säkert redan vet så har vi ni fixat en lägenhet som vi kan kalla hem. Hur ser den ut då, tänker ni. Där ligger vi ett steg framför er. Klicka på länken nedan och njut!

Mjuktuff presenterar stolt:

/ sebastian

Fastfood och Slowmotion..

En sak som stör mig i Barcelona är att folk går så långsamt.

"Kontrollera din kulturimperialism" säger ni!

Men jag pratar om icke-funktionella hastigheter. Hastigheter som drar ned Kataloniens BNP. Jag trodde Las Ramblas var otroligt lång, ända tills jag kom på att den spanska massan av människor som kryper fram skapar en hallucination, en distanssynvilla. Ett folk hypnotiserat av tanken på att gå långsamt.

Detta har även lett till en del tacklingar i stressade situationer [utförda av Sebbe/Reds. Anm.] vilket lett till oro och förfäran från den lokala populationen. Min lösning är att i fortsättningen trampa även andra än Victor på hälarna. Knäck buset!!!11!

                                                  Obs: bilden är delvis ett montage. kanske.


Snart följer Cribs BRC från vår nya lägenhet!

Pax Swedicum / Langos

Gay, fåfängt eller äckligt? #3

Mitt i den sega torsdagskvällen så kommer en glädjande nyhet. Det är dags att leka igen!

You know the drill.

/ sebastian

Lionel Richie

De senaste dagarna har varit lite stressiga. Vi har pendlat från ett bra lägenhetshotell till ett apdåligt hostel med skallrande takfläkt. Vi har nyttjat utelivet och samtidigt försökt hinna med den frukostbuffe som erbjudits. Detta innebär lide för lide sömn och bakfylla.
Nu har vi efter drygt fem lägenhetsvisningar valt en piso på 90 kvm i området Gracia.  Vi mötte the landlaaady och fick betala en mindre kostnad på 5100 Euro. Mäklaren som tog hand om oss räckte fram pappret med informationen och vi såg summan, som man verkligen hoppades var i svenska drachme. "Jaaa, så här har ni 49 000 kronor som står för förhandshyra och deposition. Vill ni betala i cash eller överföra online?". Han sade det som om vi beställde en plusmeny på McDonalds. Kändes lite orealistiskt. Har hört mycket om Barcelona, och det är inte att man bör springa runt med en spansk genomsnittlig årslön på trånga bakgator...

Juanito och Sebastiano söp mig salongsapberusad igår, vilket resulterar i att jag trött och bakis somnar i badkaret i nya lägenheten. Jag överlevde med lindriga skador såsom russinfingrar och hy len som en mors smekning.
Lägenheten känns trots allt ganska bra. Vi har en fantastiskt omtänksam granne som för jämnan kommer upp och klagar över allt mellan himmel och blomjord.

Listen to this; hyran inkluderar VATTENPISTOLER! Inte illa

/Victorius

Jag har lärt mig ett och annat i BCN. Här: hur man på ett diskret men oförargligt sätt kan säga åt folk att dra åt helvete

Vi var hemma hos någon en kväll och hittade en så kallad knarkspegel. Inte kosher...

Skämtar inte om den där summan.

Vi kände oss minst sagt ekonomiskt våldtagna

Gay, fåfängt eller äckligt? #2

Leken fortsätter utan förminskad kraft! Alternativen är få men valtet är svårt.

Det är upp till er att bestämma, Gay, fåfängt eller äckligt?

/ sebastian

Fångad i en cell som jag inte kan ta mig ut ur

Mjuktuff är tillbaka efter ett dygn i internetskugga!

Igår blev vi avhysta från vårt hotell, förklaringen är mycket enkel. Men jag vill passa på att klargöra att jag inte tar på mig ansvaret för det inträffade. Jag vill också förneka eventuella alla rykten som vår sorti kan ha lett till. Inget är sant, allt är lögn och det var inte jag.

När insikten att vi var tvungna att hitta en ny bostad innan vi kan flytta in i vår permanenta slog oss så gav vi oss iväg glada i hågen för att hitta ett nytt hotell, motell, hostel eller en trevlig trappuppgång som bara luktar sådär lagom mycket urin. För att sammanfatta en mycket kort historia så kan man säga att vi nu har ett rum och vilket rum sen! Vi ha gått från ett fräscht rum med AC, sköna sängar och stora fönster till en Treblinkaliknade cell. Utan alla bekvämligheter som vår nordeuropeiska levnadsstandard kräver! Men klagar vi? Ja det gör vi, oavbrutet.  Det är varmt, trångt, varmt, fyra våningar upp utan hiss och det är jättevarmt. Men hindrar detta oss från att umgås med varandra på ett civiliserat sätt?  Ja, tyvärr men när man minst anar det så händer det mest fantastiska!

Om ni fick leka med installationer vilka skulle det då vara, jag vet, vet ni?

/ sebastian

Drömmen om en tysk vän

Mitt under vårt hektiska lägenhetssökande, hur det går spelar inte särskilt stor roll. det är ju varken underhållande eller någon som bryr sig, så gled vi för en gång skull in på ett samtalsämne som faktiskt hade någon uns av verklighet och sans i sig. Vi vill skaffa en vän, helst en tysk vän, som ska bli vår d'artagnan i vår musketörtrio, en Simba till vår Timon och Pumba, som Leia till vår Luke, Han och Chewbacca, vem som är vem i den sista liknelsen låter jag vara osagt. Någon som vi kan lära allt vi kan och som ser upp till oss. Någon som vi kan lära och dela alla roliga lekar vi leker och fördriver dagarna med här nere.

och som vanligt har killen på bilden har inte skrivit inlägget

Han, ja det bör vara en kille eftersom det annars kan uppstå problem med eventuella pojkvänner eller liknade, ska vara, eller vänta vi kan kalla honom Klaus, efter den senaste tysken jag träffade. Klaus ska vara en sån där skön kille som gillar att hitta på saker och är lite smått flummig utan att vara jobbig. Jag ser framför mig att Klaus ska vara brunhårig men egentligen inte har någon frisyr, ni vet en såndär frisyr där luggen bara hänger ner i pannan. Klaus ska även vara ganska lång, säg 186 cm plusminus 3 cm och han ska vara gänglig. Klaus ska ha lite för långa armar som han svänger lite för häftigt när han nästan lufsar fram på gatan. Krav på klädstil finns inte, men jag ser snarare det som att det vore ett plus om han inte hade någon. Utan han rockar ungefär samma kläder som han brukade ha som barn, men i större storlek då, i sin lilla by i Västtyskland där han kommer ifrån.

Jag vill även att Klaus nästan uteslutande ska sova i vår soffa efter en utekväll. Jag vill kunna vakna, sträcka på mig och gå ut i vårt vardagsrum. Där, kanske under en filt, ska en brunhårig gänglig tysk ligga och snarka. Jag vill väcka honom och skratta gott åt alla bus vi hittade på kvällen innan.

Om ni fick en ny vän vilken nationalitet skulle hen då vara?

/ sebastian

John McEnroe

Jag vet inte om det är en myt, men jag har hört att i de fall ett flertal kvinnor bor tillsammans en längre tid lyckas deras [period] komma i fas. Har inte bott tillsammans med doucheligan länge, men upptäcker redan att vi börjar tänka likadant. Efter minuters gemensam tyst kontemplerande kan någon säga något i stil med; jag undrar vilken hennes favoritfärg är, bara sekunder innan jag tänkte dela med mig av samma tanke. Det här händer runt fem gånger om dagen.

En annan aktivitet som händer cirkus fem gånger om dagen är att  Sebbe (till 80%), men även Johan (15%) och tyska pensionärer (5%), trampar ner mina flip-flop när vi strosar runt i staden. Detta har tre gånger resulterat i att jag nästan slagit ut framtänderna på gatan och sliter ut huden mellan stortån och pektån. När det händer blir jag arg och besviken och pojkarna fnittrar. Hämnden är dock ljuv, och den kommer...
/Victor

Ett obeskrivligt lugn infinner sig när vi hittar Spaniens svar på dressman, Dresshombre. Congratulaciones Barcelona!

Vi var tvungna att bära hem Sebbe efter att han druckit citronöl på illavarslande 0.9 promille...

Mjuktufft?

det löser sig.

vi är snart hemlösa, men det är soft. man kan alltid ligga på stranden och bara tjöta.

det är många som ringer in samt mailar om vår dansbakgrund. svaret är klassisk balett av den ryska skolan.

pax romana / langos

Gay, fåfängt eller äckligt?

Det är hög tid att introducera Victors lek "Gay, fåfängt eller äckligt?"

Vad säger ni, gay, fåfängt eller äckligt?

/ sebastian

Har Mendel varit i farten igen?

Fåglarna på bilden ovan har absolut inget att göra med texten.

Alla stora städer som jag har besökt på senaste verkar ha sitt mysterium. Paris har sitt vatten som verkar komma från ingenstans, Mombasa har din elsäkerhet, Prag har sina SL-kort som ligger och skräpar och sin totala motvilja mot att ta emot kreditkort som betalningsmedel, Berlin har sin inneboende konflikt mellan öst och väst (även preuppdelningskonflikt) ja, ni förstår.

Som ni kanske redan har gissat så har även Barcelona sitt mysterium, nämligen duvorna. Staden har väl proportionellt lika många duvor som vilken annan stad som helst och folk (tjocka sydamerikanska barn) gillar att mata dem lika mycket här som någon annanstans. Ingen konstigt med det. Men tittar man lite närmare på dem så uppenbarar sig snart mysteriet.

När jag ser en vit duva i Sverige så blev jag lite glad och ledsen på samma gång. Glad för att det inte finns så många vita duvor i Sverige och ledsen för att de andra duvorna kanske är elaka mot sin vita kompis, de skulle kunna vara elaka för att den är annorlunda eller så vill de kanske bara hämnas för att den vita duvan är en fredssymbol medan den svarta är en flygande råtta. Vi människor kan vara så elaka ibland. Särskilja en ras sådär bara för att de har olika färg på fjädrarna. Eller så är de flygande råttorna inte alls elaka mot sina fredsbringade artfränder. Duvor kanske är den klokaste fågel.

För att inte sväva bort allt för långt från ämnet, så ska vi nu återgå till Barcelonas vita duvor och varför det är ett mysterium (hur jag kommer att lösa det, det skjuter jag på, jag har ju ändå ett halvår på mig) Vi satt på Plaza Sants och väntade på vår eventuellt nye hyresvärd i en timme. Vi väntade och väntade men han kom aldrig, vi väntade lite till och sa till oss själva att "De är ju inte så noga med att passa tider här nere på kontinenten, han kommer nog" Han kom aldrig. Det visade sig senare att vi satt vi fel torg och att han hade suttit på "rätt" torg och väntat på oss lika länge. Under denna timme så hade jag ganska mycket tid till att observera torget framför oss och till min stora förvåning så märkte jag att det finns HUR många vita duvor som helst på gatorna här. För att citera min gode vän Svalbard DET ÄR HELT SJUKT! Det finns nästan lika många vita fredsbringare som det finns gråa råttor med vingar.

Detta gör mig konfunderad. Hur kan detta komma sig? Är de spanska duvorna mer benägna att para sig med en partner av samma färg, har de ett problem med fågelrasism? Är Spanien ett land i stort behov av att påminnas om fredens välsignelse?  Eller är det bara ett sjukt sjukt experiment?

Om ni var en fågel, vilken fågel skulle ni då vara?

Jag vet. Vet ni?

/ sebastian

Mental note to self

Klipp dig aldrig i Barcelona.

/ sebastian

Taylor Swift

Efter ett morgontrött oråd har vi slagit fast att man på denna veckodag får ta gratis av Sebbe hårgele (därav TA-AV-SEBBES-HÅRGELE-MÅNDAG, (TASHM)ahal).

Dagens låt är Hello - Lionel Richie

Mjuktuff presenterar stolt vår spellista Mjuktuff som ska genomsyra verksamheten

Virre

Give me back my Dawit Isaak!

Under en av gårdagens mörkaste timmar, fysiskt sett, så började vi skoja om Dawit Isaak, ni vet han, inget konstigt med det. En av de äldsta och mest effektiva sätten att få sig själv att må lite bättre är ju att skoja om de som har det om möjligt ännu sämre. Hur som helst, så kom jag på en genialisk idé. Detta är ju inte heller något ovanligt men just denna genialiska idé gillade jag lite mer än flertalet av mina så briljanta idéer. Hur som helst, nu när jag skulle sätta denna diaboliska plan i verket så har dn.se tagit bort den viktigaste biten, toppstenen, alltså essensen av hela min skapelse!

Nu får världen vänta på denna legendariska lustighet som, antagligen, kommer att förändra mänsklighetens syn på humor.

Nedrigt DN.

/ sebastian

Miley Cyrus

På lördagen sticker jag och Sebbe ut till Ragges fest på barnens ö, där vi berusar oss till apstadiet. Jag drack väl en 14 Red Bull-drinkar och har i skrivande stund en obehaglig halsbränna som jag tror kan vara en föjld av detta. Förresten, bra fest Ragge!

Planen var väl att vi skulle vara välmående på söndagen, då vi åker till Barca. Både jag och Sebastian mår kalas och känner att vi lever under planets uppflygning. Johan är även med, men fick platser längst bak i planet mellan två amerikanska barnfamiljer på speed.

Jag vill stolt säga att mitt lokalsinne är på topp då jag direkt finner vårt apartment-hotel i ett kolsvart Barca klockan 21.

Sebastian var tvungen att kasta in handduken efter för mycket 80-procentig strårom

Vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl

Utanför hotellet i BCN hittar Johan lite datortillbehör

Virrelito

camp blogspot i zlatanland

romare!

mjuktuff har äntrat den kvava staden barcelona och äntrar epikens kapitel.

nakenchock följer.

pax vobiscum / caesar j-dawg