Lionel Richie

De senaste dagarna har varit lite stressiga. Vi har pendlat från ett bra lägenhetshotell till ett apdåligt hostel med skallrande takfläkt. Vi har nyttjat utelivet och samtidigt försökt hinna med den frukostbuffe som erbjudits. Detta innebär lide för lide sömn och bakfylla.
Nu har vi efter drygt fem lägenhetsvisningar valt en piso på 90 kvm i området Gracia.  Vi mötte the landlaaady och fick betala en mindre kostnad på 5100 Euro. Mäklaren som tog hand om oss räckte fram pappret med informationen och vi såg summan, som man verkligen hoppades var i svenska drachme. "Jaaa, så här har ni 49 000 kronor som står för förhandshyra och deposition. Vill ni betala i cash eller överföra online?". Han sade det som om vi beställde en plusmeny på McDonalds. Kändes lite orealistiskt. Har hört mycket om Barcelona, och det är inte att man bör springa runt med en spansk genomsnittlig årslön på trånga bakgator...

Juanito och Sebastiano söp mig salongsapberusad igår, vilket resulterar i att jag trött och bakis somnar i badkaret i nya lägenheten. Jag överlevde med lindriga skador såsom russinfingrar och hy len som en mors smekning.
Lägenheten känns trots allt ganska bra. Vi har en fantastiskt omtänksam granne som för jämnan kommer upp och klagar över allt mellan himmel och blomjord.

Listen to this; hyran inkluderar VATTENPISTOLER! Inte illa

/Victorius

Jag har lärt mig ett och annat i BCN. Här: hur man på ett diskret men oförargligt sätt kan säga åt folk att dra åt helvete

Vi var hemma hos någon en kväll och hittade en så kallad knarkspegel. Inte kosher...

Skämtar inte om den där summan.

Vi kände oss minst sagt ekonomiskt våldtagna