Väl inne på förfesten fanns det tre regler:
1. Inte prata svenska
2. Inte prata italienska
3. Inte säga "what?"
Eftersom jag både gillar regler och dryckeslekar så gick jag stenhårt in för att följa reglerna med preussisk disciplin. Men efter en sisådär trettiofem sekunder så märkte jag varför de andra inte hade något bekymmer med reglerna. Nästan alla talade spanska med varandra och ordet "what" är inte så vanligt förekommande i spanskan som man kan tro och hoppas på.
Men det är inte förfesten som är det förunderliga med gårdagskvällen och därigenom inte det förunderliga med min text utan själva tyngdpunkten ligger i det som hände efter förfesten. Alltså själva festen, huvudakten för kvällen.
Som ni vid det här laget redan vet så var Rasmus här i helgen och förgyllde vår vardag och eftersom alla, förutom undertecknad, var alldeles för slitna att gå ut och fest på fredagen så skulle vi ta igen det igår, med råge. Taggningen var på topp, vi skulle köra som om det var 1990 igen. Vi skulle inte ens orka gå ur sängen idag. Det skulle bli legendariskt helt enkelt, för att använda ett nött uttryck. När vi hade avklarat förfesten och skulle bege oss ut på stan och att besegra natten frågade vi lite undrande vart vi skulle och svaret blev ett ställe som ingen av oss aldrig hade hört talas om. Men jag är inte den som är den, det kan ju vara hur bra som helst. Jag är ingen expert på Barcelonas uteliv, än. Vi gjorde en strålande sorti och gick glada i hågen mot den väntande klubben. Nu kör vi!
Vi förflyttade oss i lugn takt i Raval för att helt plötsligt hamna i en korsning fylld med folk. Den första tanken som gick igenom mitt huvud var "Jäklar vilken bra klubb det här måste vara när det hänger så här mycket folk utanför" vi nickade nonchalant åt en ointresserad vakt och gick in. Väl inne så slog det obligatoriska rökmolnet mot oss och där var den, klubben. Eller det var ingen klubb, det var en skatearbar med en temperatur på cirkus 150 grader. För första gången började jag känna mig lite frågande, vart har vi hamnat, ska vi bara ta en drink här och dra vidare eller ska vi hänga här hela kvällen? Vi ska nog bara ta en drink hälsa på lite folk och sen dra. Kelly fyller ju faktiskt år idag och det ju lördag. Den kan vi inte spendera på en sunkig skatepub. Vad glad jag hade blivit om vi hade stannat där...
För att snabbt förbättra vårt situation så stövlar Johan fram till baren och beställer redbull och vodka, univeralreceptet för en lyckad kväll. Framtiden såg genast lite ljusare ut och jag började gilla läget. Då kom nästa chock, vi blev tilldelade plastglas och blev uppmanade att hälla över spriten i dem för att "man får ta med sig dem ut då" Då föll allt på plats, folket utanför var inte påväg in till festen de var festen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Inget verkade stämma, vi skulle ju ut ikväll. Ut som ut på krogen inte ut som ut på gatan. Ska vi hänga på gatan, i en korsning, när vi är 25 år gamla och i Barcelona. Jag har inte hängt i ett gatuhörn på det sättet sen jag var 14 om jag ens gjorde det då och hur kul hade jag då? Ska Rasmus spendera sin sista kväll i Barcelona i ett gathörn?
 |
| ungefär såhär var det igår |
Där stod jag, på en gata, i en korsning med min drink i handen och kände att jag inte hade någon kontroll alls över läget, jag stod och tittade på när killar som var höga på lim slogs och pakistanier som sålde bärs, medan alla mina förhoppningar för kvällen sakta grusades och sjönk bort.
Vart är jag, vem är jag och hur upplever jag min situation?
/sebastian
h*ra?
SvaraRadera