Kelly Clarkson (Saker som tydligen är olagliga i BCN)

Igår var vi, som vanligt, ute med våra nya trevliga Erasmusvänner. Vill snabbt göra en avstickare och säga att jag hatar ordet "erasmus" (som för er som inte vet det, är ett europeiskt utbyte). Vet inte varför, men det låter som mitt "syjunta-gäng" eller min "bibel-cirkel". I brist på annat låter jag det heta erasmus. Vill ha något tuffare. Nåväl.

Vi satt på en bar på ett av de hundratals torg som finns i stadsdelen Gracia. Precis som alla goda ting (som inte är tre) var uteserveringen tvungen av stänga. Klockan var 01, vilket gör det * att hålla öppet.
Vi fick snabbt idén att göra som alla trediga locals i Gracia gör och sätta oss på marken mitt på torget och idka Botellón (a social activity among Spain’s youth, who gather in public areas to consume alcohol as an alternative to going to a bar or club [Wikipedia]). 

Vi har manskapet och ambitionen, men vad saknas? Något att dricka. Var man än är i Barcelona, finns det ett folkslag man alltid kan lita (beror på hur man tolkar ordet [lita], se nedan) på. Iallafall vad gäller kalla drycker och i vissa fall otillräckligt uppvärmd mat. Det är förstås Pakistanierna som är livräddarna för törstiga strupar. De går ständigt runt på exempelvis stranden och skriker något i stil med "Agua, water, cervesa, beer". Meningar som är kombinationer av olika benämningar på drycker på olika språk. Dessa rop tycks vid en början vara störande, men man vänjer sig. Sen blir det jobbigt igen.
Det lustiga är att vad man än köper för vätska är den alltid kall. Fick det förklarat för oss häromdagen då ett gäng amerikaner berättade varför de kallade pakistaniernas öl för "Sewer-beer" (borde vara *). Det är nämligen så att försäljarna förvarar sexpacken i avloppsbrunnar på något sätt för att hålla dem kylda. Både ni och jag är nu olyckligt vetandes om varför ölen är så kall och mysig. Man kan nog med andra ord inte lita på dem.

Åter till ämnet. Vi behövde öl, så en utvald skara (jag, Sebastian och den nya karaktären Juan) begav sig till hörnet av torget "Plaza del Sol" där vi sett langarna så många gånger förr. Visst satt de där även idag, men denna gång tomhänta. När de tittade in i våra tomma ögonhålor förstod de på en gång. Vi var besvikna och förvirrade, ingen öl? En av herrarna pekade mot en annan i vinröd tröja som gick iväg mot en bakgata. Vi gick snabbt efter för att hinna ifatt mannen som vek av till vänster efter ett kvarter. Försöker han skaka av oss? När vi kommer in på samma gata ser vi mannen igen, låt oss kalla honom Zoahaer. Zoahaer stod utanför en port och höll upp ett finger och skrek "one person". Vi förstod inte först, men en av oss (Juan från Mexiko) gick tillslut ensam fram de 30 metrarna till Zoahaer. De gick in och porten stängdes snabbt igen. Just då såddes ett frö av oro i mig och Sebastian.
Efter bara några minuter vandrar två män med spanskt ursprung mot porten och ställde sig utanför och vaktade. De tittade ständigt runt. Fröet fortsätter att gro. Vi ringer Juan och säger att det är något lurt på gång, civilare utanför, och att han borde gå ut utan ölen.
Polisen ser att vi hänger i hörnet av kvarteret och pillar med mobilerna och en av dem vandrar snart fram till oss och frågar vad vår kompis köper av pakistanierna. Fröet har växt sig till ett skott.
Först låtsades (åtminstone jag, Sebastian behöver inte, han ÄR) vara en dum turist, men min perfekta spanska rann ur mig. Polisen sade att om Juan kom ut med något annat än öl så skulle vi fara in på kåken. Han skulle inte köpa något annat än öl, men man vet ju aldrig... Skottet har blivit en fin blomma som praktfullt står och väntar på bättre tider.
De sade även att man inte får köpa öl av pakistanier*. Man får inte heller dricka öl på gatorna*. Det hör inte till ämnet, men man får inte stjäla i det här landet heller*.
Juan kom ut med ett leende på läpparna och ett sexpack öl* under armen. Ett leende som snabbt mattades ut och en famn som lika snabbt blev tom. Aina skrev upp våra namn och lät oss gå med en varning.
De var "jättesnälla", som bara tog vår öl.
Vi avslutade kvällen där. Glädjedödare.

*Olagligt

Virrelito