Aaron Carter (Ät inte otillagade smörgåsar från pakistanier på en bakgata kl 05)

Klockan är runt 11 när jag slår upp ögonen på söndag morgon. Pressar snabbt ihop dem då det känns som om de umgåtts med all världens sandlådor inatt. Jag gör ett till försök att öppna ögonen och försöker utan framgång gnugga ur gruset. Jag ser mig omkring och stirrar upp i ett hål i taket som antagligen går till vinden. En naken glödlampa hänger ner mitt i rummet i en svart sladd. Ser ett halvsunkigt vitrinskåp som fyller ett för övrigt kalt rum med gulnande väggar. På min högra sida, i hörnet av rummet ser jag kudden jag vägrade ligga på inatt. Där i hörnet ser den ut som en leprasjuk övergödd bondkatt. På min vänstra sida fladdrar ett par långa beiga gardiner framför en fransk balkong jag tydligen lät stå öppen. Jag sov inte som en prinsessa den natten. Skulle vara som prinsessan på ärten i sådana fall.

För ovanlighetens skull har faktiskt lampan med artikeln att göra

Finns nog många anledningar till bristen på sömn. En kan vara att gatan utanför ligger några kvarter från Las Ramblas och är den mest högljudda bakgata jag lärt känna. En annan anledning kan vara att jag lade mig på den där madrassen trots vetskapen om att den inte var helt nyköpt. Vaknade ett flertal gånger av att jag gosat ner näsan i den illaluktande sängen. En doft som dessvärre inte kunde döljas av det rena underlakanet.

Ihågkomna fragment som kan beskriva lördagsnatten: Rasmus närvaro får alla att supa sig mot apstadiet, utanför-krog-slagsmål, stå på en liten gata och förväntansfullt dricka öl och inget annat, en av slagsmålskämparna kommer tillbaka med boxninghandskar och handduk över nacken, liten grabb livlös mot en vägg (han klarade sig), slagsmålskämpe får inte bråka och slår aggressivt nävarna mot fasadväggen, varannan person är pakistanier och säljer hälsovådlig bakismat eller öl.

Vi var "ute" till fem på söndag morgon, då resten av gänget råkade ta en taxi hem utan mig. Jag tappade väl bort mig/dem antar jag. Hade några vänner kvar på plats, så vi hängde på gatan och gjorde ingenting ett tag. Sedan bar det av till ett frukosthak som bara låg en pilgrimsfärd bort.
Tillslut lade vi oss runt 08:30. Jag fick sova i detta öde rum hos en vän, vilket jag trodde skulle vara jätteskönt. Det var nog ganska skönt ett tag iallafall.
Hur som helst ber jag att få tacka dig [vän] ödmjukast för att jag fick kinesa i det gudsförgätna rummet.

Med oroliga farhågor om en annalkande sjukdom.
Din vän Victor