Fåglarna på bilden ovan har absolut inget att göra med texten.
Alla stora städer som jag har besökt på senaste verkar ha sitt mysterium. Paris har sitt vatten som verkar komma från ingenstans, Mombasa har din elsäkerhet, Prag har sina SL-kort som ligger och skräpar och sin totala motvilja mot att ta emot kreditkort som betalningsmedel, Berlin har sin inneboende konflikt mellan öst och väst (även preuppdelningskonflikt) ja, ni förstår.
Som ni kanske redan har gissat så har även Barcelona sitt mysterium, nämligen duvorna. Staden har väl proportionellt lika många duvor som vilken annan stad som helst och folk (tjocka sydamerikanska barn) gillar att mata dem lika mycket här som någon annanstans. Ingen konstigt med det. Men tittar man lite närmare på dem så uppenbarar sig snart mysteriet.
När jag ser en vit duva i Sverige så blev jag lite glad och ledsen på samma gång. Glad för att det inte finns så många vita duvor i Sverige och ledsen för att de andra duvorna kanske är elaka mot sin vita kompis, de skulle kunna vara elaka för att den är annorlunda eller så vill de kanske bara hämnas för att den vita duvan är en fredssymbol medan den svarta är en flygande råtta. Vi människor kan vara så elaka ibland. Särskilja en ras sådär bara för att de har olika färg på fjädrarna. Eller så är de flygande råttorna inte alls elaka mot sina fredsbringade artfränder. Duvor kanske är den klokaste fågel.
För att inte sväva bort allt för långt från ämnet, så ska vi nu återgå till Barcelonas vita duvor och varför det är ett mysterium (hur jag kommer att lösa det, det skjuter jag på, jag har ju ändå ett halvår på mig) Vi satt på Plaza Sants och väntade på vår eventuellt nye hyresvärd i en timme. Vi väntade och väntade men han kom aldrig, vi väntade lite till och sa till oss själva att "De är ju inte så noga med att passa tider här nere på kontinenten, han kommer nog" Han kom aldrig. Det visade sig senare att vi satt vi fel torg och att han hade suttit på "rätt" torg och väntat på oss lika länge. Under denna timme så hade jag ganska mycket tid till att observera torget framför oss och till min stora förvåning så märkte jag att det finns HUR många vita duvor som helst på gatorna här. För att citera min gode vän Svalbard DET ÄR HELT SJUKT! Det finns nästan lika många vita fredsbringare som det finns gråa råttor med vingar.
Detta gör mig konfunderad. Hur kan detta komma sig? Är de spanska duvorna mer benägna att para sig med en partner av samma färg, har de ett problem med fågelrasism? Är Spanien ett land i stort behov av att påminnas om fredens välsignelse? Eller är det bara ett sjukt sjukt experiment?
Om ni var en fågel, vilken fågel skulle ni då vara?
Jag vet. Vet ni?
/ sebastian

djupt som fan, men frågan är fortfarande: var kommer allt vatten ifrån!!! /s
SvaraRaderaElin vet vart det kommer ifrån sam!
SvaraRadera